Välkommen till Stubby Sox hemsida.

Jag heter Marina och är gift med Stefan. 
Vi är född, uppvuxen o trivs fortfarande att bo här i Gävle.

Sedan jag var barn har vi haft Yorkshireterrier o de huserar fortfarande där hemma hos mina föräldrar sedan 1973.
Jag har alltid uppskattat terrierns motor som oavsett storlek är att räkna med.

Våra yorkar var inte enbart knä-hundar, de var med i fjällen, även om de satt i
ryggsäcken som placerades på magen vid skidåkningen, i stugan, på bryggan med fiskar, i barnpoolen, vid badstranden

  eller i skogen mm. Det ordnades så de kunde vara med o trivas. De var och är våra familjemedlemmar i vått o torrt.

Det var nog där jag fick min passion och intresse för och med hundar,

glädjen att leva med hundar som alla i regel blivit 14-15 år och det naturliga ansvaret som följer med.

.
Jag föll pladask för Cairnterriern när jag började leta en hund till mig o min familj.

Här var det inga rosetter eller lång fotsid slätkammad päls som jag var van vid.

Den här rasen var lite större, grövre och otroligt häftig i mitt tycke, med sitt bus-tuffa uttryck och en kavat,
stadig blick som sa -Hej här är jag - vem är du? Är det nåt på gång.....?

Den sträva "raggsock"-liknande pälsen kändes så spännande. Att det var lite större storlek, mer "motor" och
sedan lite mer robust byggd gjorde det lättare i snö, skog och vid olika aktiviteter mm. Jag var helt fast
och ville helst ha en brindel hane med mörk mask om jag fick välja. Och jag började leta...och hittade en trevlig och
noggrann uppfödare som egentligen letade en fodervärd men som sedan kunde tänkas ändra sig.

  Våren 1994 åkte vi ca 38 mil för att träffa denna lilla valp. Han låg och busade
under magen på en överinseende katt. Kärlek vid första anblick. Det har aldrig ändrats.

Han blev vår första Cairn, Tintomaras Frank "Frasse" efter Starglen Henry Fonda och Tintomaras Jolanta.
Frasse var en otroligt positiv, lyhörd o smart kille som lärde sig en del svåra tricks o cirkuskonster då han älskade att jobba.

Han var verkligen Världens bästa kompis !

Att leva utan minst en Cairnterrier skulle jag inte kunna tänka mig, de förgyller tillvaron för hela familjen och även grannarna.

Jag älskar deras smittande livsglädje o driftighet, de är vänliga, positiva och nyfiket med på det mesta livet bjuder.

Cairnen är av storlek liten hund men både modig, robust o tålig. Där finns ett stort gott hjärta. De provar gärna nya
aktiviteter med sådan livfull glädje, tar sig fram i skog o mark med energi eller kan bara ta det lugnt o lata sig i solen.

  De kan ta egna initiativ och underhålla sig själv, ibland busiga saker. Deras kontaktsökande "pratighet" när de vill nåt
speciellt gör de än mer personliga. Till det kan tilläggas att det finns en otrolig variation av färger på pälsen och även
kombinationer som understryker det individuella, vilket fascinerar och tilltalar mig. De får inte vara kritvita eller kolsvart.

Det är så ljuvligt med en "bukett" Cairn med sprakande färger och uttryck men alltid ett glatt trevligt temperament.

Cairnterriern har en glad, nyfiken, vänlig, öppen o inbjudande attityd som smittar av sig har jag märkt många gånger genom åren

på våra promenader, då glada kommentarer om eller prat till hundarna om deras intagande utstrålning.

 Det kommer från alla åldrar oavsett kön, hundägare eller ej. Det förekommer även en del kaxighet emellanåt
men det är ju en del av terriern det med. Det är bara roligt med frågor om vår älskade och här omkring lite ovanliga hundras.